Känner att jag verkligen behöver skriva av mig så vänder mig till bloggen. Mitt humör åker verkligen upp och ner men har mest mått ganska dåligt. Kom tillbaka till skolan nu igår (fredag) efter att ha varit borta sen efter höstlovet typ. Det var verkligen skitjobbigt. Ångest hela dagen och när jag kom hem var jag helt slut. Alla såg säkert hur jävla fet jag blivit också.Sen är det ett helvete att leva i min kropp också. Hatar min kropp så otroligt mycket. Är så jävla fet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Försöker ändå äta bra. Nyttigt, tillräckligt och regelbundet. Har ingen ångest när jag äter längre och inga matspöken eller så i hjärnan. Tänker ändå ganska klart, har inga ätstörda tankar så att säga. Men hatar min kropp som sagt och mår samtidigt dåligt psykiskt och det var det som gjorde att allt det här började. Vissa dagar längtar jag efter ätstörningen så himla mycket, även om det låter stört.