varautanattsynas.blogg.se

Idag fick mina föräldrar reda på att jag röker. Hela helvetet brakade loss här hemma typ. Min mamma skrek en massa hemska saker till mig som jag helst bara vill glömma. Min pappa var dock mer lugn och sa att han väldigt besviken men att jag är vuxen och att det är mitt eget val. Känns ju såklart jättejobbigt, men nu vet dem i alla fall.

 

Nu till något helt annat. Känns som att hela mitt liv är en lögn och att jag typ har hamnat i helt fel familj/släkt. Alla mina släktningar ser mig som en sån "good-girl". Jag är den smala, söta, lite tysta tjejen som är jätteduktig i skolan. Och tydligen tror dem också att alla killar tycker jag är jättesöt och att jag har en massa vänner. Egentligen är jag motsatsen till det här. Jag är en inte söt, det är sminket som döljer mitt fula ansikte och enda anledningen till att jag inte är tjock som en flodhäst är att jag svälter mig själv. Egentligen är jag inte bara lite tyst och blyg utan jag har social fobi. Duktig i skolan är jag inte heller. Kommer få gå om ett år på gymnasiet och har fortfarande oavslutade kurser kvar från förra året. Har inga vänner (i skolan i alla fall) och är helt jävla ensam i skolan (dock lite mitt eget fel för att jag stöter bort alla och tar inte kontakt med någon)

 

Det här med att alla killar skulle tycka om är ju nog det som stör mig mest. Typ min moster och mormor frågar alltid om det finns några snygga killar i skolan eller om jag är intresserad av någon. Är så jävla trött att försöka passa in samhällets jävla normer och låtsas vara något jag inte är. Är inte intresserad av några killar och har aldrig varit. Tidigare har jag försökt trycka undan det här men nu på senare tid har jag börjat acceptera den här sidan av mig mer och mer.

 

Sen när det kommer till politiska åsikter och sånt så känner jag mig sjukt ensam. Ingen i min närhet verkar fatta hur jävla fel det är att käka djur. Det bygger på exakt samma tankemönster som till exempel rasism och kvinnofientlighet. "Jag har rätt att döda dig/misshandla dig/uttnyttja/göra dig till min slav för att jag är vit/man/människa och du är svart/kvinna/djur". Är så jävla trött på detta. Har försökt förklara detta för mina föräldrar och en vän men de vägrar lyssna.

 

Mina föräldrar och jag är nog så olika det bara går när det kommer till politik. De röstar på SD (känns lite som att jag hänger ut dem här men ingen vet ju vem jag är så tycker att det inte spelar någon roll då) och jag röstar vänster. Vid middagsbordet sitter de äter sina äckliga mamma scan köttbullar och dricker sin arla mjölk framför mig medans de spyr ut sitt hat över invandrare/muslimer. Samtidigt sitter jag och försöker äter mina sojaköttbullar medans frustrationen och ilskan bara kokar inom mig.

 

Sedan ogillar de hbt-personer väldigt mycket. Tycker att dem är jätteäckliga, onormala och att det är ett val dem har gjort. Känns nästan som att det ibland målar upp det som att det vore en psykisk sjukdom som går att bli "frisk" ifrån. Att jag skulle säga till dem att jag är något annat än heterosexuell är ju omöjligt. 

 

Vill inte leva massa lögner mer och låtsas för någon annan. Är trött på det här nu. Jag vill vara den jag är men är så rädd att inte bli accepterad. 

 

Detta inlägget känns så jävla personligt och öppet. Hade aldrig vågat säga detta till någon i verkliga livet. Är ganska rädd för att posta detta inlägget och tvekar fortfarande. Snälla döm mig inte <3